Vikingarna – skogstokiga krigare, stärkta av symbolism och droger
Precis som andra blir fascinerade av andra världskriget och dramatiken kring det, har jag alltid blivit fascinerad av vikingarna. En annan tid, med äventyr och galenskap, men också symboler och tro, som var mer djupt rotat i samhället än vad det är idag. Idag är det sagor, då var det lika mycket religion som Islam och Kristendom.
De här symbolerna, som Tors hammare, hade en otroligt stark betydelse. Att de överlevt alla år, och fortfarande finns som smycken, i konst och i superhjältefilmer. Just den här epoken måste ha varit väldigt speciell. Inte minst med tanke på den bedrift som vikingar lyckades med. De tog mer eller mindre över världen – alla hade respekt för vikingarna och deras framfart. Tors hammare är en bit av den styrkan – en otroligt slagkraftig symbol från en svunnen med dyrkan utöver det vanliga.
Precis som för vikingarna är det inte bara ett vackert smycke utan också en påminnelse om att vara stark för att segra, leta skydd när man verkligen behöver det och vara modig när man möter mörkret. Ska man dra en parallell med evolutionsteorin, det naturliga urvalet – så är det den som är starkast som överlever. Detta är en ifrågasatt och omodern teori. Idag anser man kanske inte riktigt att man behöver vara bättre än andra, genom att födas med bättre förutsättningar. Men på vikingatiden fanns det inget modernt välfärdssystem. Naturmedicinen på den tiden kunde säkert vara rent av farlig, den gick säkert inte att jämföra med dagens avancerade sjukvård. Däremot, om man skulle vinna krig och överleva som folkslag – var det bra att vara starkare än andra. Starkast vinner. Bortsett från den starka tro som fanns, som i praktiken gissningsvis liknar en kult.
Vikingarna hade en unik strategi. De använde bolmört för att löpa amok på slagfältet. Man kan lugnt konstatera att de blev skogstokiga och massakrerade allt i sin väg. En klar fördel – om man struntar blankt. Tänka sig en hel armé som tror på tor likt en terrorist som tror Allah och samtidigt tar en drog för att bli spritt språngande galen. I en tid där precision och avancerade vapensystem – inte hade någon vidare betydelse, om det ens existerade. Symbolerna är en del av detta, när man når ett rus kan man också gå upp i ett högre tillstånd.
Ett personligt objekt kan ge mycket styrka
När jag sätter på mig halsbandet känns det som att jag bär med mig en del av den fornnordiska själen. Ett smycke som är så annorlunda och skapar en del av mig som personen – den framhäver identitet. Viss skillnad mot kontoristernas tråkiga look och smycken som inte utmärker sig över huvud taget. En slät ring, eller särskilt diskreta örhängen med en sten. Vad tillför det? Ser man bara till objektet är mjölner, eller tors hammare som den heter är mer än ett vackert objekt, eller en del av ett smycke.
Det är en symbol för kraft och beslutsamhet, en slags personlig amulett som ger mig energi. Oavsett om jag ska på jobbet, träffa vänner eller bara ha en lugn och ro hemma, tänker reflekterar jag på vad jag har på mig. På något sätt kan jag känna mig lite starkare och lite modigare. När jag var liten och en släkting gick bort var jag helt otröstlig. Jag grät i månader och vägrade gå till skolan, gick in i en depression. Struntade i terapeuten. Vägrade gå upp ur sängen.
Jag var rätt liten då, men jag var verkligen tokledsen. Då kom mamma till mig och gav mig min släkting silverring med en hjärtformad agat. Min mamma la den i min hand och sa att jag skulle krama den hårt – tänka på all den kärlek jag fått. Att hon ville att jag skulle vara glad. Minnas henne med kärlek. Hon sa att jag kunde krama den hårt i handen, i stunder i livet som är som tuffast. Idag har jag kvar ringen i mitt smyckesskrin. När jag inte har den kramar jag mitt hänge. Tors Hammare – jag visualiserar Tor som samlar kraft, och kraften går till mig. Sedan tar jag ett djupt andetag och tänker “nu fixar jag det här!”.
Tors Hammare och vikingarna på vita duken
Tors hammare, Mjölner, förekommer såklart också i popkulturen. Alla med kids har väl hängt med i Marvels universum? Filmerna med Thor och hans kompisar. Hammaren, hans superkraft och huvudsakliga vapen! Om man inte bara skrapar på ytan, i filmer som för övrigt inte har så mycket substans… så kan man tolka det som en symbol för hans värdighet, styrka och rättfärdighet. Lite som Svärdet i stenen, är endast den som är ”värdig” kan lyfta den. Den här killen figurerar i filmer som ”Avengers: Endgame”. Chris Hemsworths tolkning av Thor och hans relation till hammaren, kan ses som en symbol för globalisering och antirasism. Det kan ses som en fight mot förtryck och skurkstater. Tänk Vladirmir Putin i verkligheten. Om han inte varit diktator hade han kunnat passa bra som Bond-skurk. Kanske är det den image han också eftersträvar. Det är en modern tolkning med inspiration från Walt Disney, äldre filmer ur serien som till exempel de första “Iron Man”-filmerna. Det är filmer som många gånger passar en ung publik.
Men det finns såklart också andra filmer med en mer realistisk framtoning. Braveheart och Gladiator är två filmer som inte alls har vikingar – men påminner om vikingar. På senare år har TV-serien “Wikings” varit en storfavorit, men jag vet inte om jag skulle säga att den är mer realistiskt på något sätt. Det är rätt mycket action och inte heller helt tidstypiskt. Skarsgård gör en enastående insats. Hade gärna sett mer av Asagudarna, Tors Hammare, andra symboler och mer religiösa inslag. Det är mycket action som – när det inte är renodlad action – är det mer sånt som berör diplomati och familjeliv.
I den norska filmen Ragnarok får vi se en annan tolkning av Tors hammare, där mytologi blandas med en nutida berättelse. Här används Mjölner inte bara som ett vapen utan också som en nyckel till att förstå och konfrontera gamla nordiska krafter. Filmen tar en mer jordnära och mystisk approach till mytologin, vilket ger hammaren en spännande och nästan skrämmande roll. Det är en påminnelse om att Tors Hammare alltid har symboliserat mer än bara styrka – den är också ett verktyg för att hantera det okända och farliga. Kanske är det svårt att gestalta en tidstypisk vikingafilm. Dels för att den faktiska brutaliteten och värderingar skulle gå stick i stäv med vad som anses acceptabelt idag, och därmed anses provocerande eller stötande istället. Strandhotellet, en dansk serie som är mycket tidstypisk. En dramaserie som behandlar draman i den danska överklassen i början av 1900-talet. Det är många år sedan, men mycket enklare filmatisering gissningsvis. Den har också en helt annan karaktär. Det finns ingen religion och symbolik att gräva ner sig i på samma sätt. till exempel. Hur filmatiserar man ens hur vissa ritualer går till, om man saknar handfast dokumentation. Det var inte direkt igår, det var våra förfäder.